Month: september 2017

Till svart – en kärleksförklaring


Inom Feng shui står den svarta färgen för mystik, för elementet vatten, för känslor. För det dolda och okända. För sensualism. Svart ger spänning och kan vara det som lyfter en inredning. Svart är en färg som är fantastisk att ha i bakgrunden och för att framhäva något. Ljus, till exempel. På en alldeles svart yta syns en liten vit prick väldigt, väldigt väl. Jag skulle tro att det är därför jag älskar svart. Det får ljuset att synas ännu tydligare. Älskade ljus.

Älskade svärta

Kontrasten som inte bara har en effekt i inredning, utan också i livet, hur skulle vi kunna leva utan den? Vi hittar ett djup och stillhet i svärtan. Vi hittar lättnad och luft i ljuset. Vi utforskar och upptäcker. Sorterar. Svart eller vitt. Mörkt eller ljust? Stilla eller rörelse? Inte för att förringa gråskalan eller andra färger. Men för att känna och veta skillnad. Med kontraster kan vi förenkla och se klarare. Skilja åt och välja. Höja vår vibration.

Genom att känna mig själv vet jag när jag är i det svarta och då kan jag välja att lyfta mig själv ur det. Välja ljusare. Byta frekvens.

Om vi förnekar det svarta, blundar för det, går vi miste om insikter som kan läka oss och ta oss vidare. Det finns alltid kontraster att uppleva och som får oss att uppskatta alternativen.

För mig är svart inte alls samma som hemskt. Svart är en väg till att lära känna mig själv. Svart är inte farlig ondska eller tristess. Det är en väg till ljus. Vi kan hitta det ljusa genom att känna det svarta. Det svarta har en plats där det hör hemma, liksom allt annat har en plats.

Svart är en väg till att lära känna mig själv

Ja, för mycket svart kan vara deprimerande och man får vara sparsam om man tänker använda svart i sin inredning. Men å, kontrasten. Insikter. Glädjen över ljuset.

Kära svart, utan dig skulle jag tappa bort mig själv.

”Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där. Vi ser ju inga stjärnor, där intet mörker är”
från Eriks Blombergs dikt Var inte rädd för mörkret

 

 

lyssna på din ängel

Den kändes inte alls, kritiken

Nån som visste bättre än mig vad som var bäst för mig. Hur jag skulle göra. Vad som var fint och vad som var riktigt fult. Min reaktion: noll. Intresseflagg: njaee. Fast lite intressant var det ändå, hur jag blev testad på hur mycket jag tror på mig själv. Hur säker jag är på vad jag tycker. Tidigare hade jag vinglat, svajat, ramlat. Inte nu. Så skönt.

Fast lite intressant var det ändå

Ibland händer det att egot hoppar fram och knackar lite på gamla, stängda dörrar. Vill så tvivel. Inte kan väl jag… och sånt trams. Då får vi lov att säga till tramsegot att det inte är välkommet. Vi har varken tid eller lust att lyssna på gamla lögner som bara vill hålla oss små och hålla oss tillbaka. Vi är alla värda mer än så. Vi är större än så. Och vi har all rätt att kliva fram och stå starka i vår tro på oss själva.

Om du lyssnade på din inre ängel, hur skulle det låta då?

Om du istället lyssnade på din inre ängel, hon som alltid är på din sida, hon som alltid stöttar dig och tror på dig. Hon som alltid står med öppna armar. Hur skulle det låta då? Vad skulle hon säga? ”Vad bra du är”, kanske. ”Det här fixar du.” ”Jajamen, kör på, det är en toppenidé!”, ”Våga! Testa! Du får också!”, och kanske: ”Vad tycker du själv?”

Det är inte alltid vi har koll på att det är egot som stökar och ibland lyssnar vi inte när ängeln talar. Men du, tänk så här; hur känner jag mig? Glad och peppad? Lite modig? Då lyssnar du på ängeln. Nedtryckt och rädd? Lite sämre än andra? Då är det egot. Lyssna inte!

Så himla skönt det var att liksom stå lite på sidan om och märka att nån ville peta igång egot hos mig, trycka på knappar och tycka en massa, utan att reagera. Snarare se testet som var igång och välja min reaktion.

Jag valde att lyssna på ängeln. Hon som sa ”Kör på. Du vet vad du gör och du vet varför. Följ din plan. Du har koll. Du är bra”

Jag tror att din ängel säger ungefär samma sak till dig.
Nä, jag vet det.