Vårdagjämning. Dag och natt lika långa. Överallt på jorden. Och mer ljus här hos oss.

Och det känns som att också vi blir ljusare.

Och sådant som vi inte längre vill ha, sånt som inte längre är bra för oss, det är dags att göra sig av med det nu. Dags att släppa taget om det som tyngt kroppen och sinnet. Släppa gammalt och välkomna nytt. Välkomna ljus. Solväggar. Värmda kinder. Lunch på parkbänk.

Om ett tag blir det så. När våren kommit på riktigt.

Ett litet tag till får solen lysa oss en nästanvår med en vårdagjämning som port att passera. Och trots att jag får se var jag sätter fötterna på trottoarer av blankis så vill jag vända mitt ansikte mot solens nästanvår.

För det är där det finns, löftet om ny, ljus, varm omfamning.

Och löftet om att också jag ändras, släpper det som passerat och välkomnar nya insikter och möjligheter, nya idéer, vanor och nya perspektiv. Släpper gammalt skräp. Ser med vänlig blick på små kriser som visar sig. Petar på mig. Alltid vid utrensning. Vet dem. Lovar mig själv förståelse och beslutsamhet. Vilja.

Ser på solen och tänker ”kan du så kan jag”.

Bli ljusare.

Ännu ljusare.