Skriv upp dig här för nyheter och exklusiva erbjudanden

Själen

Det blev ljust

En tid var sömnens timmar målet varje dygn. Dagen fick bara uthärdas.
Ville inte ha det så. Ändå var det så det var.

Om någon hade sagt till mig, under den där tunga tiden, att allt kommer att ordna sig, att allt kommer att bli obeskrivligt underbart och jag kommer att bli lycklig igen, då hade jag inte ens orkat lyssna. Det hade inte gått att ta in. Nu när jag tänker efter fanns det säkert de som sa det till mig. Orkade nog inte lyssna. Tog inte in det.

Nånstans i det där jobbiga fanns ändå en spricka.

Ni vet, den där ljuset kommer in.
Och ljus kom. Det blev ljust. Och på något vis släppte det tunga sitt tag om mig. På något vis blev allt lättare. Verkligare. För ljus och kärlek är det som är verkligt. Det andra, det är inte riktigt sant.

Mer och mer ljus kom, mer av det som är verkligt.

Och nu älskar jag mina dagar. Älskar! Vill ha fler vakna timmar. Göra så mycket. Uppleva. Finnas.

Och jag är tacksam. Varje dag.
Trots bihåleinflammation och snöstorm. Trots allt ohärligt som händer i världen. Tacksam för att jag får vara här. För hur bra jag har det. För allt jag får vara med om. För att något faktiskt är underbart varje dag. För de möjligheter jag har. För de stjärnor jag har runt mig. För lyckokänslor. Varje dag. Livet känns spännande.

Fantastiskt, det här livet vi har. Magiskt.
Må jag säga.

Ljus och kärlek.

 

Till svart – en kärleksförklaring


Inom Feng shui står den svarta färgen för mystik, för elementet vatten, för känslor. För det dolda och okända. För sensualism. Svart ger spänning och kan vara det som lyfter en inredning. Svart är en färg som är fantastisk att ha i bakgrunden och för att framhäva något. Ljus, till exempel. På en alldeles svart yta syns en liten vit prick väldigt, väldigt väl. Jag skulle tro att det är därför jag älskar svart. Det får ljuset att synas ännu tydligare. Älskade ljus.

Älskade svärta

Kontrasten som inte bara har en effekt i inredning, utan också i livet, hur skulle vi kunna leva utan den? Vi hittar ett djup och stillhet i svärtan. Vi hittar lättnad och luft i ljuset. Vi utforskar och upptäcker. Sorterar. Svart eller vitt. Mörkt eller ljust? Stilla eller rörelse? Inte för att förringa gråskalan eller andra färger. Men för att känna och veta skillnad. Med kontraster kan vi förenkla och se klarare. Skilja åt och välja. Höja vår vibration.

Genom att känna mig själv vet jag när jag är i det svarta och då kan jag välja att lyfta mig själv ur det. Välja ljusare. Byta frekvens.

Om vi förnekar det svarta, blundar för det, går vi miste om insikter som kan läka oss och ta oss vidare. Det finns alltid kontraster att uppleva och som får oss att uppskatta alternativen.

För mig är svart inte alls samma som hemskt. Svart är en väg till att lära känna mig själv. Svart är inte farlig ondska eller tristess. Det är en väg till ljus. Vi kan hitta det ljusa genom att känna det svarta. Det svarta har en plats där det hör hemma, liksom allt annat har en plats.

Svart är en väg till att lära känna mig själv

Ja, för mycket svart kan vara deprimerande och man får vara sparsam om man tänker använda svart i sin inredning. Men å, kontrasten. Insikter. Glädjen över ljuset.

Kära svart, utan dig skulle jag tappa bort mig själv.

”Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där. Vi ser ju inga stjärnor, där intet mörker är”
från Eriks Blombergs dikt Var inte rädd för mörkret

 

 

Hur man tar sig ut ur en garderob

Dörren ut ur garderoben är ju obegripligt svår att hitta. Fast det är klart. Jag har ju byggt på min finfina garderob i ungefär trettio år, så den är rätt välbyggd, måste jag säga. Solid. Tjock dörr. Små, små kikhål lite här och där så jag kan titta ut. Ha koll. Men ingen kan titta in. Det är viktigt. Ljuset kan komma in genom de små hålen, det är allt.

Märklig, med udda tankar om livet och vad som finns och inte finns, det har jag alltid varit.

I min garderob. Mitt esoteriska bibliotek har växt och växt. Jag har läst det mesta, hört en hel del. Funderat, förkastat, anammat. Lyssnat och längtat. Framför allt längtat. Längtat efter någon som är lika konstig som jag, kanske. Som förstår vad jag säger, begriper mina virvlande tankar och udda upplevelser. Det är inte lätt att hitta någon sådan i en garderob som man byggt till sig själv och som ingen – INGEN – får komma in i.

Rädslan har överröstat Längtan. Rädslan har sagt med sin auktoritära och dömande röst ”Haha! Skärp dig! Du kommer att bli utskrattad, hånad och klassad som en galning. Ingen kommer att ta dig på allvar. Ingen kommer att vilja vara med dig – om du berättar vem du är.  Nu går du till utklädningslådan och så klär du ut dig till en vanlig människa som inte har de här flänga idéerna. Seså. Marsch iväg.”

Längtan har haft svårt att stå ut, så hon har petat och pillat på sömmarna.

Och jag har varit förklädd. I en lite halvdan mundering med spruckna sömmar. Längtan har haft svårt att stå ut, så hon har petat och pillat på sömmarna. Ibland har hon ryckt och slitit i dem och då har de faktiskt spruckit litegrann. Spruckit så pass att jag vågat mig iväg till spännande möten och tillfällen då Längtan har fått fri fart. De gångerna har jag växt, förstått, fått bekräftelse och lovat mig själv att nu, nu ska jag inte gömma mig mer. Nu ska jag tillåta mig själv att vara den jag är. Med ny kraft och breda vingar som Längtan lockat fram har jag landat i mitt hem, framför garderoben, fällt ihop vingarna och gått in i den igen… För vad skulle andra säga om jag berättade att jag tror… och att jag kan…?

Inte visste jag att garderober inte är något man kliver ut ur.

Rädslan och Längtan har hållit på så här. Många avvägar och sidospår har det blivit på grund av deras kamp. Zickzackväg genom livet. Slitsamt. Men vet ni, jag tror att Längtan vinner. Hon leder stort nu. Hon har skaffat sig nya vänner. En heter Beslutsamhet och en annan Mod. De är en tuff trio med superkrafter och när de är överens så händer det grejer. Till exempel kan jag se att förklädnaden nu är så sliten att den i princip är genomskinlig. Det är trion som hjälps åt att få den att blekna. Och vet ni, de som sett mig utan förklädnad, eller som kan se igenom den tunna, slitna klädseln – de har inte skrattat. De har istället hejat på. Förstått. Bekräftat. Nickat igenkännande. Tackat. Och garderoben, den välbyggda, det visar sig att den inte är så välbyggd. Det är svårt att bygga en stadig garderob som står emot väder och vind, förstår ni. Det är tydligt att jag inte lyckats för nu börjar den falla isär. Ja, faktiskt. Jag behöver inte ens hitta den där dörren som jag letat, för väggarna är snart borta. En garderob utan väggar, en förklädnad som inte syns – rätt odugliga saker. Inte värt att lägga mer energi på dem. Onödiga. Rensa bort.

Inte visste jag att garderober inte är något man kliver ut ur. De upplöses av sig själva. Det verkar som att jag helt enkelt måste vara den sortens människa jag är. Och ska jag vara helt ärlig så börjar det fungera rätt bra.

Jag och Längtan gillar det.

skapa plats, fyll med ljus

 

 

 

 

Båtar Murcia

 

 

 

 

 

 

 

 

Fyll ditt inre med saker som betyder något

Saker, tankar, åtaganden, beteenden, ljud, mat – allt kan användas för att fylla upp ditt inre så att inget annat får plats. Så att det som verkligen är du begravs under alltihop. Så att det känns som att du själv försvinner och inte går att hitta bland allt som tar plats, som stjäl all uppmärksamhet. Men du är fortfarande där. Du har inte försvunnit. Du finns kvar.

Du kan plocka bort allt som tar plats och rör till. En sak, en tanke, ett intryck i taget. Och när allt onödigt är borta så är du inte tom. Tvärtom. Det är det som är det fina, miraklet, om du vill. Du är så fylld av möjligheter och kärlek att det känns som att allt är möjligt.

Och nu kan du fylla på med ljus.